Första Året med Feldenkrais

Nedan följer ett inlägg från en av mina klienter. Det säger mycket om Feldenkrais metoden och visar hur metoden verkligen är en process. Hoppas att du uppskattar det lika mycket om jag.

Det började inte med ryggen, utan med ett besök hos sjukgymnasten på Bröst- och melanommottagningen i Malmö, med anledning av stelhet i bröstmuskeln och axeln efter att de opererat bort några lymfkörtlar i armhålan. Hon tipsade mig om Göran Mörkeberg, och ordinerade mig att göra hans gratisövning ”Lektion 1: Rulla (För en mjuk nacke)” tre dagar i rad, för att mjuka upp bröst- och axelpartiet.

Jag gjorde som hon sa, det var senhöst och jag befann mig vid sommarstället då. Tredje dagen gick jag iväg på min vanliga promenad längs vattnet, och utan att riktigt tänka efter hade jag plötsligt gått dubbelt så långt som jag brukar, 30% längre än vad jag anser vara en långpromenad.

Övningen gjorde mig sprudlande glad

Övningen hade inte gjort mycket för vare sig axeln eller nacken – men den lossade något som fick mig att gå ledigare, längre och med mindre ansträngning. Och den gjorde mig dessutom sprudlande glad!

Sugen på mer gjorde jag andra övningar som Göran lagt upp, i hopp om att förbättra min evigt besvärliga rygg. Ländryggsproblem och ryggskott har varvats med besvärliga spänningar i övre ryggen i många år, och trots flera sjukgymnaster och hög motivation (och ibland receptbelagd smärtlindring) har jag inte lyckats landa i ett friskt rörelse- och träningsmönster.

Jag hittade också Alfons Grabhers YouTube-kanal som då hette ”Feldenkrais with Alfons”, numera ”Improving Ability”. Han hade en 10-stegsserie som jag följde, ”Better day by day”. Varje avsnitt var en uppenbarelse, sammankopplande kropp och själ. Men det är svårt att göra rätt och hålla tempot nere framför YouTube, och något avsnitt triggade igång problemen i övre ryggen – trots att övningen i sig inte känts särskilt svår. Även effekten på humöret lyckades jag överdosera: efter ett antal helt upprymda dagar kastades jag ner i flera dagars mörker, som att lyckokemikalierna var slut i hjärnan.

Individuella lektioner

Efter jul kontaktade jag Göran för individuella lektioner, och jag gick hos honom regelbundet under våren. Detta var oerhört välgörande, upplyftande och upplysande. Det jag lärde mig hos Göran var helt i linje med min egna filosofi om att vara följsam gentemot mig själv, att ”gå mig själv till mötes” som det heter. Men hans metodik var så mycket konkretare än en allmän ansats, detta gick att jobba vidare med. Jag fann också att jag på många sätt frångått min egen filosofi, utan att ens själv märka av det! Och detta har satt sig som spänningar i kroppen, framför allt i ryggen, och ett evigt drag nedåt i mungiporna. Vilken lycka att finna en väg ut ur detta!

Mycket klarnade under mötena med Göran, inte minst vikten av diagonalerna mellan höfter och axlar i nästan alla rörelser. Vidare är rörlighet i bröstkorgen och mellan revbenen något jag inte funderat mycket över tidigare. Jag fick också gehör för vad jag alltid anat men ingen har förstått, nämligen att mina ryggproblem är kopplade till mina oviga höfter. Och glädjande nog verkar det gå att mjuka upp alltsammans! I alla fall lite. Som jag säger till folk när jag rekommenderar Feldenkrais: Det löser inte garanterat ditt problem, men det gör min själ allting lite bättre!

Feldenkrais är en process

En timme tar det mig att resa kollektivt från dörr till dörr till Görans mottagning. En timme påtvingat lugn inför lektionen, en timmes nedvarvning efteråt. Detta förhöjde lektionernas värde, gav dem den närvaro och reflektion de förtjänade. Vanligtvis förlöpte också resten av dagen i ett lägre, mer kontemplativt tempo. Feldenkrais är inte fysiskt utmanande, men processerna som sätts igång gör anspråk på en hel del tid och energi. Behagligt, om man låter det komma.

Blev jag då bättre i ryggen? Ja det blev jag, men det var faktiskt inte det tydligaste. Jag har höga fotvalv och har alltid behövt stödja dem, med Birkenstocks inomhus och särskilda inlägg i alla skor.

Men allteftersom våren gick kunde jag plötsligt gå barfota, eller i platta, hårda, dåliga skor, långa avstånd på hårt underlag. Jag kan inte minnas senaste gången detta var möjligt. Och jag tror bara Göran tog i mina fötter tre-fyra gånger under hela tiden.

Jag sökte för ryggen men det var fötterna som förändrades mest!

Något som jag sett som ett permanent tillstånd, fötter som krävde ständigt fotvalvsstöd, var plötsligt ur världen – utan att jag ens ansträngt mig.

Jag deltog också i Görans zoom-kurs ”Ryggkoden”, en bra möjlighet att sakta ner och försöka lära känna min rygg, och ett utmärkt komplement till de individuella sessionerna.

Räcker inte att tänka

Det räcker inte med att tänka tanken att vara följsam gentemot sig själv; ansatsen måste levas ut i kropp och själ. Detta hade jag inte till fullo fattat, åtminstone inte med intellektet, men under våren med Göran klarnade det efter hand.

Ryggen är bättre för jag rör mig på ett mer kompetent sätt. Och jag vet nu bättre hur jag ska agera när stelheten smyger sig på. Snarare än att dra, stretcha och spänna ska jag känna in stelheten, identifiera mjuka, snälla rörelser och låta dessa växa sig större i maklig takt. Snarare än att lägga mig i den mjuka sängen med hopp om att vakna avslappnad ska jag först lägga mig på golvet, hitta punkterna som spänner och ge dem lite vänlig uppmärksamhet innan jag går och lägger mig.

Ryggen bättre trots…

Sedan fyra månader tillbaka bor jag och min man i en husbil i Australien: alltid utomhus, ofta på språng, ingenting tillrättalagt. Denna resa har oroat mig mycket, just med avseende på ryggen som varit så lättretad. Redan den långa flygresan såg jag som ett garanterat ryggskott, och om inte den så de dåliga hotellsängar jag såg framför mig tills dess att vi köpt en husbil och bytt ut madrasserna.

Men två dygn på flygplan och flygplatser följt av två veckors dåliga sängar gick alldeles utmärkt! Ett konkret kvitto på den subtila men enorma förändring som Feldenkraisandet medfört.

Någon vecka efter att vi kört iväg i husbilen fick jag ryggproblem, inte konstigt med en så förändrad och fysiskt tyngre livsstil. Det varade i 18 dagar. Men sedan dess mår jag bra. Jag gör Feldenkrais när jag kan, utomhus på en filt. Jag läser samtidigt in mig på Jungiansk psykologi, som i någon bemärkelse drar åt samma håll som Feldenkrais’ uppmaning att lyssna inåt. Jag stärker också ben- och rumpmuskler helt ofrivilligt, något som diverse sjukgymnaster försökt hjälpa mig till i åratal. Att ständigt gå upp och ner ur en hög bil gör underverk för just den delen av kroppen! Och datorn är sällan framme – det gör ju stor skillnad.

När jag kommer hem kommer jag att ringa Göran direkt för uppföljning. Resan har bara börjat.

Jag är oändligt tacksam, och full av tillförsikt.

12/10 2026

Kalbarri, Western Australia