Resa sig – en vardagsrörelse som berättar mer än vi tror

Att resa sig från en stol är något de flesta gör utan att tänka. Det är en av våra mest vardagliga rörelser. Just därför är den också ett av de tydligaste fönstren in i hur vi organiserar oss.

När jag arbetar med människor — i grupp, individuellt eller i idrott — återkommer jag ofta till just denna rörelse. Inte för att den är “viktig” i sig, utan för att den avslöjar något om hur vi använder oss själva.

Fyra sätt att resa sig – fyra olika självbilder

När du sedan provar ett annat sätt — kanske långsammare, kanske med en annan riktning — förändras inte bara rörelsen. Det är som om något i dig själv också förändras.

Det är inte musklerna som ändras först

Det är lätt att tro att skillnaden sitter i styrkan eller tekniken. Men det som förändras först är ofta:

• uppmärksamheten
• förväntan
• organisationsmönstret

När du gör en liten variation — kanske bara flyttar tyngdpunkten en aning — uppstår en ny möjlighet. Det är som om kroppen säger: “Jaha, det går att göra så här också.”

Det är i dessa små ögonblick som självbilden blir synlig. Inte som en idé, utan som en känsla av hur jag är i rörelse.

När rörelsen blir lättare

När rörelsen blir lättare, är det ofta något annat som förändras samtidigt. Inte som en prestation, utan som en liten justering i hur du organiserar dig.

• andningen blir lättare
• spänningen minskar där den inte behövs
• rörelsen hänger ihop på ett annat sätt
• du blir lättare i tanken

Det är inte magi. Det är bara kroppen som hittar en mer funktionell organisation.

Och när kroppen hittar något nytt, förändras också bilden av dig själv — om än bara lite. Men det räcker. Det är så förändring börjar.

Varför jag visar just vardagsrörelser

Jag arbetar med allt från elitidrottare till människor som bara vill må bättre i vardagen. Men principen är densamma:

• En vardagsrörelse är ett mikroskop
• Den visar hur vi använder oss själva
• Den avslöjar våra mönster

När du förändrar en liten del av en vardagsrörelse, förändras ofta mer än du tror.

Det är därför jag återkommer till stolen. Inte för att den är viktig — utan för att den är bekant. Och i det bekanta kan vi upptäcka något nytt.

En liten inbjudan

Nästa gång du reser dig från en stol, prova att göra det:

• lite långsammare
• med mindre ansträngning
• med nyfikenhet istället för vana

Inte för att göra det “rätt”. Utan för att känna skillnaden.

Det är där lärandet börjar.

Vill du gå vidare? Kolla höstens program