Självbild – vem är jag?

En sommarreflektion om identitet, rörelse och den bild vi bär av oss själva.

Sommaren har en märklig förmåga att göra oss lite mer mottagliga för oss själva. När tempot sjunker och dagarna blir mjukare, dyker ofta frågan upp: Vem är jag – egentligen? Inte i teorin, utan i kroppen, i vardagen, i det jag faktiskt gör.

För många år sedan träffade jag en Grand Danois (en av de största hundraserna som finns). Denna hund var väldigt rädd för små hundar. Hens självbild tycktes inte stämma överens med verkligheten. Nu har jag själv en hund, en 5 kilos Podengo Portuguise vid namn Poppi, han är lite annorlunda och tror att han är både större och starkare än vad han är.

Det är lätt att le åt. Men samma fenomen finns hos oss människor.

När självbilden inte stämmer

Vi kan tro att vi är svagare än vi är. Eller starkare. Vi kan tro att vi är begränsade i vissa rörelser, fast kroppen egentligen har mycket mer att ge. Vi kan tro att vi är modiga, försiktiga, snabba, långsamma, duktiga, klumpiga — och allt detta påverkar hur vi rör oss, hur vi tänker och hur vi möter världen.

Efter många år som fysioterapeut och Feldenkrais‑pedagog har jag sett hur tydligt detta är. Det var lika tydligt för Moshe Feldenkrais själv, som sa:

”För att ändra vårt handlingssätt måste vi ändra den bild av oss själva som vi bär inom oss.”

Självbilden är inte en tanke. Den är en neurologisk karta. En karta som byggs av allt vi gör, allt vi känner och allt vi upplever. Den avgör hur vi rullar över på sidan, hur vi vänder huvudet, hur vi går, hur vi lyfter armen — och hur vi uppfattar oss själva i varje ögonblick.

Moshe Feldenkrais om självbild

I en föreläsning från början av 60‑talet beskriver Feldenkrais självbilden så här:

”Med andra ord agerar alla enligt bilden av sig själv som hen skapat under sitt liv. Bilden skiljer sig från person till person.” Det är en enkel observation, men med enorma konsekvenser. För om bilden är begränsad, blir våra handlingar begränsade. Och om bilden är rik, levande och sann — då blir våra handlingar det också.

Självbilden kan förändras

Det fina är att självbilden inte är statisk. Den går att utveckla, förfina och uppdatera. Feldenkrais var övertygad om att vi alla kan utvecklas på ett sätt som gör att vi lever mer fullt, mer närvarande, mer i linje med oss själva.

Han sa: ”Det är svårt, men inte så svårt som det verkar om vi använder lämpliga metoder.”

Och det är just det hans metod erbjuder: ett sätt att uppdatera kartan genom rörelse, inte genom prestation eller viljestyrka.

Testa själv – en sommarövning

Under den här tiden utvecklade Feldenkrais många lektioner för att hjälpa oss att upptäcka mer av oss själva. Jag har använt flera av dem i mina kurser, och här är en av dem — en 40‑minuters lektion som du kan prova när du har en lugn stund i sommar.

Du behöver en mjuk matta och lediga kläder. Klicka här så kommer du till ljudinspelningen.

Det är en lektion som kan ge dig en tydligare känsla av vem du är i rörelse, inte bara i tanken.

Vem är jag – i lagom?

När självbilden blir mer sann, mer komplett, mer levande, blir det också lättare att hitta sitt eget lagom. Inte det lagom som andra tycker att du ska ha, utan det som faktiskt passar dig.

Lagom i rörelse, tempo och lagom i livet.

Och kanske är det just det som är sommarens stora möjlighet: att få syn på den version av dig själv som är mest du.