Upp och ner från golvet

Det finns en rörelse som nästan alla lär sig innan de fyllt två år — och som många förlorar långt innan de fyllt sjuttio. Upp och ner från golvet!
En rörelse som i praktiken kan vara avgörande för hur vi klarar oss i vardagen.
Det handlar om något så enkelt, och så betydelsefullt, som att ta sig ner och upp från golvet.

När någon faller – och inte kommer upp

I Sverige är fallolyckor den vanligaste orsaken till skador bland äldre. De flesta fall sker i hemmet. Och det är inte själva fallet som är farligast — det är när personen inte kan ta sig upp igen.

Det är då minuter blir timmar. Och timmar blir dagar. Kroppen kyls ner, vätskenivåerna sjunker, förvirringen ökar. När hjälpen väl kommer är skadan ofta redan skedd.

Det är en tyst epidemi. Och den drabbar tusentals varje år.

Forskningen som visade hur betydelsefull det är att kunna ta sig upp och ner från golvet

2012 publicerade ett forskarteam i Brasilien en studie som väckte stor uppmärksamhet. Över två tusen personer mellan 51 och 80 år följdes under flera år. Forskarna fann ett tydligt samband mellan förmågan att ta sig ner och upp från golvet och risken att dö i förtid.

Varje extra poäng i testet minskade dödligheten med ungefär 21 %.

Studien finns här>>

Det viktiga är inte själva testet. Det viktiga är vad det visar: Att denna vardagsfunktion är en av våra starkaste indikatorer på långsiktig hälsa och självständighet.

Fallolyckor i Sverige – en underskattad risk

Socialstyrelsen beskriver fallolyckor som den vanligaste orsaken till skador bland äldre. De leder ofta till:

• sluten vård
• förlorad självständighet
• försämrad livskvalitet
• ökad isolering

Det är inte ovanliga olyckor. Det är vardag. Och det är inte fallet som är farligast — det är oförmågan att ta sig upp.

Vi tappar funktionen långsamt och omärkligt

Ingen vaknar en morgon och har “glömt” hur man tar sig upp från golvet. Det sker långsamt:

• vi undviker golvet
• vi slutar sitta på huk
• vi reser oss alltid på samma sätt
• vi tappar variation
• vi tappar förtroendet för vår egen kropp

Och plötsligt, när vi väl behöver funktionen — finns den inte där.

Feldenkrais‑perspektivet: att återta en förlorad färdighet

I Feldenkrais‑metoden arbetar vi inte med prestation. Vi arbetar med möjlighet. Med att återupptäcka rörelser som kroppen en gång kunde, men som blivit bortglömda.

Det handlar inte om att “träna upp sig”. Det handlar om att organisera sig annorlunda, så att kroppen hittar tillbaka till en funktion som alltid varit där.

En färdighet värd att behålla — hela livet

Vi lär oss att ta oss upp och ner från golvet innan vi kan prata. Det är en av våra första stora motoriska segrar. Men i ett samhälle där vi sitter på stolar, soffor och sängar tappar många denna förmåga långt innan de inser det.

Det behöver inte vara så.

Att då och då ta sig ner och upp från golvet — på sitt eget sätt, i sin egen takt — är ett av de enklaste sätten att behålla en funktion som kan vara avgörande när vi behöver den som mest.

Det är inte träning. Det är inte prestation. Det är att hålla en mänsklig färdighet vid liv. Vilket på sikt kan ge dig ett bättre och längre liv.