Viljans paradox
Sommaren gör det lättare att se sådant som annars går oss förbi. När tempot sjunker blir det tydligare hur vi använder vår vilja — och ibland hur vi fastnar i det som Moshe Feldenkrais kallade viljans paradox: att ju mer vi försöker, desto mindre lyssnar vi. Det är en märklig men viktig insikt, särskilt när det gäller självbild och hur vi rör oss genom livet.
Moshe Feldenkrais och viljans paradox
Moshe Feldenkrais inleder en lektion vid en workshop i Dallas 1981 med orden:
“Tävla inte med dig själv! För om du tävlar kommer du att få en stark vilja och en mycket dålig hälsa.”
Det är ord som kan kännas provocerande, särskilt i en kultur där vi hyllar hårt arbete, disciplin och att “bita ihop”. Men Feldenkrais pekar på något viktigt: När viljan blir starkare än vår förmåga att lyssna, då tappar vi kontakten med oss själva.
Han fortsätter:
“För att göra saker på rätt sätt behöver du inte vilja.”
Det är en mening som kan förändra mycket.
För vad händer när vi slutar kämpa och börjar lyssna?
När vi slutar pressa och börjar känna?
Självbilden förändras av hur vi gör
Självbilden — den neurologiska karta som styr hur vi rör oss, tänker och känner — påverkas starkt av hur vi behandlar oss själva.
Om jag pressar mig, biter ihop, ignorerar signaler… …då skapar jag en självbild där jag är någon som måste kämpa för att duga.
Om jag istället lyssnar, saktar ner, gör lagom… …då skapar jag en självbild där jag är någon som får må bra.
Självbilden formas av handlingar. Och våra handlingar formas av hur vi uppfattar oss själva. Det är en cirkel — och den går att förändra.
Att vara snäll mot sig själv är svårt
Under mina år som Feldenkrais‑pedagog har jag sett samma sak om och om igen: Att vara snäll mot sig själv är mycket svårare än att kämpa. En verklig paradox.
Vi får beröm när vi tar i.
Vi får uppskattning när vi biter ihop.
Vi får status när vi pressar oss.
Men när vi vilar?
När vi saktar ner?
När vi gör lagom?
Då kommer ofta det där märkliga dåliga samvetet. Som klienten som sa:
“Jag satte mig i fåtöljen och läste en tidning. Då fick jag dåligt samvete. Som om jag inte fick må bra.”
Det är en självbild som säger: Jag duger när jag anstränger mig. Inte när jag tar hand om mig.
Men den självbilden går att förändra.
Bebisens sätt att lära
Feldenkrais brukade ofta peka på bebisar. Inte för att de är söta — utan för att de lär sig på ett sätt som är helt fritt från tävlan.
En bebis som lär sig vända sig eller gå:
- provar
- vilar
- testar igen
- gör något annat
- kommer tillbaka
- utforskar
- lyssnar
- gör lagom
Ingen bebis biter ihop. Ingen bebis pressar sig. Ingen bebis tävlar med sig själv.
Och ändå lär de sig mer på ett år än de flesta vuxna gör på tio.
Det är så nervsystemet vill arbeta: Med nyfikenhet, inte med kamp.
Sommarens lagom
Kanske är det just det som är sommarens möjlighet:
Att upptäcka att du inte behöver kämpa för att vara du.
Att känna hur självbilden förändras när du gör lite mindre, lyssnar lite mer och låter kroppen få vara i sitt eget tempo.
Lagom i rörelse.
Lagom i uppmärksamhet.
Lagom i förändring.
Och kanske är det där som den verkliga styrkan finns — inte i viljan, utan i förmågan att vara snäll mot sig själv.
Vill du utforska detta i praktiken?
Då ska du anmäla dig till 20/10 då jag håller ett gratis Zoom‑intro t. Ett lugnt och nyfiket tillfälle att känna hur självbilden kan förändras i kroppen.
Lämna ett svar