För många år sedan var jag tränare i en friidrottsförening och en av mina adepter var en lovande längdhoppare. Det var nog då jag förstod: Vad är skillnaden mellan att lära sig och att träna?

Han hade haft en skaplig säsong och årets stora mål närmade sig, nämligen Junior-SM. Resultaten hittills under säsongen tydde på att han borde ha en chans att placera sig bland de 5 bästa och det var bara en del finslipning av tekniken som kvarstod.

2 veckor före SM åker vi till Köpenhamn för att göra sista tävlingen innan SM. All träning hittills hade fungerat bra och formen var på uppåtgående. Men vad händer? Allt låser sig och det blir årets sämsta tävling en meter sämre än personbästa. Panik.

Fram med höften

Nästa träning ägnas åt teknikträning eftersom han under Köpenhamns tävlingen fallit tillbaka till en gammal vana att krypa ihop i uthoppet. Men det gick helt galet, inget fungerade allt han lärt sig var som bortblåst.
I idrottskretsar ger man ofta instruktionen ”fram med höften” och vad tränaren vill åstadkomma är att få en organisation av skelettet så att den kraft som idrottsutövaren utvecklar går ner i marken och driver idrottaren, framåt, uppåt eller vilken riktning som nu är önskvärd beroende på idrottsgren. Eller i vissa fall för att kunna påverka ett redskap (spjut, boll eller annat) så att detta rör sig i önskad riktning och så långt som möjligt.

Men i detta fallet hjälpte det inte hur högt jag skrek –Fram med höften. Eller hur många gånger han hoppade. Det fungerade inte. Det fanns naturligtvis en hel del psykologiska faktorer med i bilden men de lämnar jag därhän.

“Feldenkraisiskt”

Jag kände på den tiden inte till Feldenkraismetoden om så hade varit fallet hade jag naturligtvis använt mig av denna fantastiska metod för att lära honom att använda sitt skelett optimalt.
Men jag gjorde något som jag så här i efterhand skulle vilja säga var “Feldenkraisiskt”. Det som saknades var en känsla av att utnyttja sitt skelett så att kraften går igenom, ett flytt. Så vad göra?

Friidrott består ju av en massa olika grenar och i de flesta av dem (förmodligen alla) är en organisation av kroppen så att höftleden är i ett mer eller mindre sträckt läge önskvärt. Så det vi gjorde var att under de kommande träningspassen träna denna detalj men på ett annorlunda sätt.

Medalj

Min adept fick stöta kula, kasta diskus och spjut. Alla dessa grenar har ett moment av ”fram med höften” i sig. Dessutom, eftersom han inte var kastare så tvingades han göra det långsamt och vara mera uppmärksam. Naturligtvis tränade vi även en del snabbhet men inget längdhoppande. Två dagar före SM så gör vi en del ansatslöpning men inga hopp.

Hur går det då? Jo på SM blir det långt, personlig med drygt 30 cm (dock medvind ) och en bronsmedalj.

Vad är skillnaden mellan att lära sig och att träna?

Jag skulle förenklat vilja säga att när man tränar gör man något man redan kan men när man lär sig så gör man något man inte kan.
Och för att göra lärandet så effektivt som möjligt så behöver man sakta ner och vara uppmärksam. Det kan också vara en stor fördel att dela upp rörelsen eller aktiviteten i delar och göra varje del för sig och sedan sätta ihop det till en helhet.

När man sedan lärt sig det man vill lära sig om detta är en inom idrott eller något annat så måste man naturligtvis träna. Man måste upprepa för att skapa en automatik och träna för att förbättra fysiken. Men tyvärr så är det många som tror att träning och lärande är samma sak.