Skicklighet – inte viljestyrka.

Att bestiga ett berg eller en klippa kan kräva viljestyrka men om jag saknar kunskap och rätt utrustning står jag mig ganska slätt.

Hur är det med din viljestyrka? De flesta av oss skulle förmodligen vilja ha mer av den varan. Men jag är inte så säker på att det alltid är så bra.

Jag ser dagligen i mitt jobb exempel på hur viljestyrka har fört människor in i mycket besvärliga situationer som det är svårt att ta sig ur. Jag kan drabbas av en olycka eller något annat som gör att min fysiska förmåga minskar. Om jag då kompenserar detta med viljestyrka, tar i mer, biter ihop och kämpar på så kan det fungera under en tid. Men efter ett tag kommer verkligheten ikapp och jag fungerar ännu sämre. En bättre väg är oftast att skynda långsamt, lyssna till kroppen och med fantasi, medvetenhet och lyhördhet och lära sig vad som kan göras.

För mycket kraft kan skada
Om du är beroende av viljestyrka och inte skicklighet när du utför rörelser/aktiviteter så kommer din förmåga att ta i att utvecklas och du blir väldigt bra på att använda mera kraft än vad som är nödvändigt. Alternativet till detta är att lära sig utföra rörelser på ett optimalt sätt med minsta möjliga kraft. Att anpassa riktning och storlek på kraften på ett optimalt sätt.

Båda sätten fungerar men det förstnämnda kan orsaka stor skada. Alla krafter i ett system som inte omvandlas till rörelse stannar kvar och gör skada på de leder och muskler som är inblandade i aktiviteten.

Jag ser exempel på detta varje dag i min praktik. För mycket viljestyrka och för lite uppmärksamhet och medvetenhet ställer ibland till det.

Använda viljestyrkan rätt
Viljestyrka kan vara en viktig komponent om den används på rätt sätt, om du använder din viljestyrka tillsammans med fantasi och medvetenhet. Viljestyrka som innebär att jag om och om igen provar mig fram till nya och bättre sätt att agera är av godo. Men om viljestyrka innebär att jag gång på gång upprepar saker som skadar mig då går det galet.

Lära kontra träna
Det är inte alltid så enkelt att hitta ett optimalt sätt att fungera på. Det är något som vi måste lära oss. Det är inte alltid det räcker att träna. Skillnaden på träning och lärande har jag skrivit om tidigare här

Komfort zon (Bekvämlighets zon)
Min kollega John Tarr skriver om något han kallar komfort (bekvämlighets) zon vilket är en viktig aspekt på det hela. Ska vi kunna utvecklas (det kan handla om idrottare men det kan också handla om att utvecklas som människa i största allmänhet eller att ta sig ur ett smärttillstånd) så behöver det vara en balans mellan utmaningar och återhämtning. Läs hela hans artikel här.