Inom ridningen har Feldenkraismetoden fått stor spridning och därför har jag bjudit in min kollega Charlotte Zetterberg. Feldenkraispedagog och ridinstruktör som kommer att berätta lite om Feldenkrais och ridning i detta och några kommande inlägg. Här är en länk till hennes webbsida: http://www.feldenrid.se/

Som liten flicka presenterades jag för många lämpliga aktiviteter; tennis, piano och körsång för att nämna några. Och visst var de ganska roliga, i alla fall en kort tid. Men till min mammas förtvivlan föredrog jag stallet med gödseldoft, hästhår och gigantiska halvblodshästar.

Till sist fanns inte utrymme över för något annat och jag ägnade all ledig tid åt min efterlängtade häst Vildros. Åren gick, jag tränade, jag tävlade och jag undervisade ridelever. För det mesta med framgång. Trots det fanns alltid någon speciell rörelse, som oavsett hur mycket jag försökte, fortsatte vara en återkommande stötesten. Det fanns också frustrerande perioder av att hamna på en platå där inget hände.

Det här gällde naturligtvis inte bara mig och mina ridkompisar; mina ridelever upplevde exakt samma problem. Ändå betraktade jag mig själv som en hyfsat skicklig pedagog. Hade jag inte fått högsta betyg för just min undervisning på de instruktörsutbildningar jag gått?

Därtill red jag för fantastiska tränare och läste all ridlitteratur jag kom över. Antagligen fanns det inte mycket att göra åt saken, mer än att visa acceptans över att alla inte kan vara talanger. Förhoppningsvis skulle kombinationen av fler timmar i sadeln och viss tur ändå leda en bra bit på väg mot den magiska ryttarkänslan. Mer kunde man inte göra. Eller?

Under ett besök i London hittade jag en spännande bok av den för mig okända ridinstruktören Mary Wanless. Efter att ha sträckläst både den och Wanless uppföljare började jag äntligen förstå vad som saknades mig och de andra tränarna och ryttarna. Vi visste för det mesta VAD vi var ute efter, men när det handlade om HUR skrapade vi många gånger mest på ytan. Fanns det då ett sätt att förankra kunskapen djupare, att faktiskt lära sig ryttarkänsla? Som passade alla?

Mary Wanless prisade gång på gång något som kallades Feldenkrais, en metod som haft stor betydelse för hennes ryttarliv..

“Den…….. skapar förändring på ett mycket medvetet sätt och kräver aktiv medverkan från eleven, vars kroppsmedvetenhet kommer att öka enormt när hennes funktioner blir mer effektiva. Llektionerna fodrar att du observerar dig själv och uppmuntrar att du iaktta din kropp på ett sätt som speglar det engagemang och den medvetenhet som behövs för att rida väl. Faktum är att du t.o.m. kan lära dig vad detta betyder och visa dig hur du kan få samma kvalitet i din uppmärksamhet i din ridning”

Ur Mary Wanless “For the good of the rider” fritt översatt.

Eftersom mötet med Wanless bok redan lett till positiva förändringar hos mig och mina ridelever var jag beredd att köpa allt hon skrev. så inleddes jakten på en feldenkriaspedagog.

”När du vet vad du gör kan du göra vad du vill.” Moshe Feldenkrais

Det dröjde inte länge innan feldenkraisen var en viktig del av min vardag. Efterhand började jag inse vad jag faktiskt gjorde, vilket förvånande nog mera sällan överensstämde med min känsla. Jag upptäckte hur dimmig bilden jag hade av mig själv faktiskt var. Men dimman lättade och mystiken kring de svåra rörelserna började försvinna. Då fanns plötsligt utrymme för förändring.

En AHA-upplevelse var när jag insåg att mitt vänstra sittben inte bar lika mycket vikt, som det högra. Jag kortade avståndet mellan vänster höft och revbenen en liten, liten aning. Förutom att jag tidigare inte kunnat förnimma det själv, hade faktiskt ingen av mina tränare kunnat upptäcka det. Hade det då någon betydelse för min ridning? Ja. På en av mina hästar fungerade med ens en svår högergalopp problemfritt. Sidvärtsrörelserna som alltid varit en utmaning började flyta på med lätthet.

I flera år hade mitt knä smärtat under långa uteritter. Efter ytterligare feldenkraissessioner fungerade knäet utmärkt även efter flera timmar i sadeln.

Att göra det omöjliga möjligt, det möjliga enkelt och det enkla elegant. Visst passar det bra in på ridning?

Feldenkraismetoden är en komplex metod och varje pedagog har en synnerligen välutrustad verktygslåda till sitt förfogande.

En enkel lektion till häst

En kort lektion du kan prova på egen hand. Jag har valt en relativt enkel handling för att den ska vara användbar oavsett din och hästens utbildningsståndpunkt, nämligen att göra halt. Rid i skritt och gör upprepade halter medan du följer instruktionerna. Stanna

• Du kan t.ex. observera om din andning flyter på genom hela övergången skritt-halt-skritt.
• Prova att hålla andan några gånger precis i övergången. Prova att medvetet låta andningen flytta på. Upplever du någon skillnad hos dig själv? Ansikte, mun, nacke, axlar, nacke?
• Eller observera din överkropp, bröstkorgen och bröstryggen in i halten. För du denna del bakåt, framåt eller är den kvar i samma läge som när du skrittade på utan att ens ha en tanke på att göra halt?
• Vad händer med dina fötter? Åker de bakåt, framåt eller är de kvar på samma plats? Testa att a) föra fötterna framåt b) bakåt c) ha dem kvar under dig. Vad händer med bäckenet? Med bröstkorgen?
• Hur använder du händerna i halten? Drar du dem bakåt eller har kvar dem på samma plats? Höjer du eller sänker dem? Kramar du om tyglarna och i så fall med vilken styrka?
• Vad är det första du gör när du ska göra halt?

Feldenkraisridning – bara sitsträning eller dynamisk ridning?

Det finns en utbredd missuppfattning om att den feldenkraisintegrerade ridningen skulle vara begränsad till att sitta korrekt. Detta utifrån en ganska statisk bild av ”den enda rätta” De allra flesta tränare håller nog med om att en god sits är en grunden till fortsatt träning.

Vi arbetar med koordination av rörelser, att alla delar av dig ska kunna tala samma språk

Ryttarkänsla handlar inte bara om att sitta still och förnimma, utan om att förnimma i rörelse, i trav, galopp, i öppna och över hinder.

Osynliga hjälper: ju bättre du blir på att koordinera uppe i sadeln, desto mindre behöver du göra. Hästen förstår ditt språk via säte, skänkel och tygel.

Det kommer mera inom kort.