Att röra sig intelligent! Intelligenta rörelser

Vad betyder ovanstående? Under de senaste 35 åren har jag dagligen levt med Feldenkraismetoden, dess principer och metodens upptäckare/grundare Moshe Feldenkrais tankar och ord har varit med mig på olika sätt. För en tid hittade jag följande ord från honom:

“Du kommer aldrig att få vad du vill så länge du inte uppmärksammar eller inte vet vad du gör. Varje gång du tittar på någon annan istället för att få förståelse av dig själv, förlorar du en möjlighet att lära dig något. Det är viktigt att ditt system lär sig att känna, att förstå, att urskilja, att göra själv och inte imitera. När du tittar i en bok eller imitera någon istället för att tänka själv, kan du bara göra som andra redan har gjort. Det är den lägsta formen av kunskap. Därför är det inte så viktigt att göra något bra, men att veta vad du gör. När du vet vad du gör kommer det att bli bättre av sig självt.” Moshe Feldenkrais.

Vi  vet inte vad vi gör och hur vi gör saker

Ovanstående framstår väldigt tydligt när man som jag arbetar med rehabilitering av människor med olika typer av skador och sjukdomar. Det är förvånade hur lite vi vet om oss själva och hur lite så kallade specialister inom vård och träning vet om hur vi fungerar som lärande individer. Vi nonchalerar ofta kroppens signaler och gör saker utan att känna efter vad som sker. Tyvärr ser jag också otaliga exempel på hur ”specialister” ger sina adepter/patienter/elever råd som leder till onödigt lidande och stora kostnader för både individ och samhälle. På grund av okunskap, ignorans och ibland brist på intresse och engagemang.

Tro på experter?

Vi tycks leva i ett samhälle som lyder devisen ”Mer är bättre” och tror att om vi bara gör mer av samma sak så ordnar det sig. Tyvärr leder det ibland till katastrof om det man gör inte är bra för oss.

Vi har också en övertro på ”specialister/experter” inom alla områden. Det gäller, kost, träning, ekonomi med mera. T.ex. så översvämmas TV och radio av expertkommentatorer som ska förklara för oss vanliga vad som hände i den politiska debatten eller i fotbollsmatchen jag just tittat på. Men ibland undrar jag om vi såg samma inslag?

Som Moshe säger i citatet ovan så är det av största vikt att vi lär oss ”att känna, att förstå, att urskilja, att göra själv och inte imitera”.

Ett exempel från min praktik.

För en tid sedan träffar jag en person som vid en olycka (1,5 år sedan) får en fraktur i ena knäet. Det blir operation och 3 månader utan belastning av benet. Operationen går bra och hen remitteras till sjukgymnast för rehabilitering. Som de flesta andra så är personen i fråga väldigt ambitiös och motiverad. Tränar flitigt, kanske ibland även lite mer än vad sjukgymnasten ordinerar. Efter ett tag börjar hen träna på gym (sjukgymnastens ordination), till och med löpträning. Men sedan går det galet. Knäet börjar smärta, svullnar upp. Det blir ortopedbesök, tappning av knäet, cortisonsprutor med mera.

När vi träffas så har hen svårt att stödja på det skadade benet, lätt svullet knä (tappats på vätska 2 gånger), konstanta smärtor i knäet, en kraftig felställning i både knä och fot och inte minst en desperat känsla av hopplöshet har infunnit sig. Halv sjukskrivning (borde varit hel). När jag ser hen för andra gången en vecka senare så träffar jag en glad och hoppfull, person, gången har blivit jämnare (en viss hälta kvarstår) ingen svullnad, smärtan nästan helt borta. Det kan tyckas som ett mirakel…

Vad hade hänt?

Jo, vid första besöket gjorde jag hen uppmärksam på vår kropps fantastiska förmåga till självkontroll och lärande. Hela första lektionen ägnades åt att göra hen uppmärksam på vad som sker i kroppen när man rör sig. Hur krafter fortplantar sig i vår kropp, hur vi använder vårt skelett och våra muskler. Dvs. hur vi kan röra oss och träna på ett intelligent sätt. Miraklet var att hen började utnyttja kroppens förmåga till lärande, gjorde mindre och var mera lyhörd på vad hen gjorde. T.ex. placera foten under knäet när man sätter ner foten. Då och först då kan kroppen utföra mirakler.

Naturligtvis är processen inte över,

Det är lång väg att gå fortfarande. Vi lär oss saker väldigt snabbt. Men det gäller både saker som är bra för oss och saker som inte är så bra. I detta fallet så lärde sig hen att gå med ett rakt knä under tiden hen inte fick belasta sitt knä fullt ut (vilket ju faktiskt var väldigt bra just då) Men nu när frakturen är läkt är det mindre bra. Att gå normalt innebär att man böjer ena knäet strax innan foten lämnar golvet. Tyvärr har hen lärt sig att hålla knäet sträck väldigt bra, så bra att det blivit en vana. Därför händer det nu att hen faller tillbaka till denna vana och då protesterar knäet. Men med uppmärksamhet, långsamhet och ett stort mått av tålamod kommer det att fortsätta att gå framåt.

Hen måste lära sig att gå på nytt. (Vilket naturligtvis skulle skett direkt när hen fick börja belasta) Så småningom kommer det även att behövas en del styrketräning. Det kommer med största säkerhet att bli en hel del bakslag men redan 3 veckor efter första träffen så är det mycket bättre och jag är övertygad att i slutet av sommaren så blir det en del kortare löpturer.

Vad kan vi lära oss av detta?
En bra fråga! Som jag ser det är det viktigaste:

1. Skynda långsamt.
2. Bli din egen ”expert” (Lyssna på råd, men lär dig att lyssna på kroppen i första hand)
3. Ta reda på vad det är du gör som tvingar dig att ha ont!
4. Hur vi gör är mycket viktigare än vad vi gör!
5. Gör inget som gör ont! (Smärta är kroppens sätt att berätta för dig att något är fel!)
6. Börja med det lätta, lär dig att göra detta elegant innan du går till nästa svårighetsgrad.
7. Feldenkraisa

Varför blev det så här?

Ja det finns stora kunskapsbrister inom vården och även på individnivå. I detta fallet är det enligt min mening så att sjukgymnaster och läkare inte hade de nödvändiga kunskaper om gång och balans och patienten litade mera på vad dessa experter sa än vad kroppen sa.

(Man måste bli expert på sin egen kropp). Följden blev att man gick för snabbt framåt, styrketräning utan att ta med hjärnan i leken. Hen blev starkare men belastade benet på ett onaturligt sätt. Den ökade styrkan gav i detta fallet ökad belastning på kroppen, vilket fick till följd att knäet svullnade upp osv. Hens starka vilja att bli frisk var också en bidragande orsak. Fel träning, vid fel tidpunkt och i för stora mängder blir tyvärr inte bra.

Men det går att förändra!

Dock krävs en attitydförändring inom vården och träningsvärlden. Vi måste lära oss att gå innan vi springer och vi måste lära oss att lyssna på kroppen. Inte ha för brått. Vårdpersonal, tränare, coacher måste förstå att deras adepter, patienter, kunder är de som är (eller bör vara) experter på sina kroppar.

Som individ måste jag lära mig ”att känna, att förstå, att urskilja, att göra själv och inte imitera”. Vägen dit kan vara Feldenkraismetoden.

Här hittar du mer intelligenta rörelser