Kanske inte, men…

Jag var för en tid sedan på en av mina favoritplatser: Ko-stadion, Eskilstorps strandängar.

Jag sprang (barfota förstås) i denna fantastiska miljö med Öresund vid min sida och den vackra Öresundsbron vid horisonten. I sällskap med hästar, kor och fåglar, funderade jag lite på en artikel jag läst några dagar tidigare.

Artikeln är skriven av två Sydafrikanska forskare och mitt i artikeln diskuterar man resultatet av en intressant studie (Robbins & Waked, 1997) .

Kortfattat beskrivet så lät man försökspersoner (barfota) kliva ner på en platta klädd med ett material som används i sulor på löpskor. De fick olika information om vad det var för material som plattan var klädd med. När man berättade för dem att plattorna var klädda med det allra senaste från skoindustrin med fantastisk dämpning så uppmätte man högre tryck vid landningen än om de istället fick informationen att kraftplattan var klädd med ett billigt material och att de skulle vara försiktiga. Även när de steg ner på en platta som var utan skyddande material blev det en lägre tryckkraft (faktiskt allra minst).

En annan mycket intressant sak (speciellt för en feldenkraispedagog som mig) var att när personerna hade blivit varnade eller när det inte fanns något skydd så blev kraften vid fotisättningen successivt mindre efter flera upprepningar. Så var inte fallet när personerna fick informationen att det var ett effektivt dämpande material. Detta visar att en inlärning skedde. Du kan hitta hela artikeln här>. Som för övrig innehåller mycket annat intressant.

Så kanske blir vi smartare av att ta av skorna. Åtminstone visade denna studie att vi lär oss snabbare barfota. Och om vi lär oss så blir vi förmodligen smartare. Dessutom är det ju också så att när vi är barfota så har hjärnan mer att göra samt får mer information och det är något som vår hjärna gillar och mår bra av.

Som synes var det lite blött denna dag. Men härligt.