fbpx

Faran med skor!

Göran Mörkeberg
Göran Mörkeberg
Kategorier
Dela på facebook
Dela på linkedin
Dela på twitter
Faran med skor!

Den medvetne löparen – faran med skor!

Onsdagen den 19 november, ett gråtrist Malmö + 5 grader. Kanske inte idealt väder för en löptur. Men eftersom min kropp gav signaler till min hjärna att den ville röra på sig så klädde jag om och gav mig ut.

I vanliga fall så springer jag utan skor om väder och underlag tillåter, +5 grader är en temperatur som ligger kring gränsen för det behagliga. Det är med skor som med mössor, behovet av dessa avgörs i första hand av temperaturen även om det för vissa människor även är en fråga om mode och vad som är socialt ok.

Med skor i hand

Denna dag valde jag att ta ett par skor med mig men startade löpturen barfota. Det kändes härligt och efter en stund kom jag in i en behaglig rytm med en fart kring 6 minuter per kilometer. Det var lite fuktigt på marken vilket gjorde att mina fötter efter några kilometer började bli lite kalla och när dessutom underlaget ändrades från slät asfalt till singelbeströda trottoarer tog jag motvilligt beslutet att ta på mig skorna. De skor jag valt att ta med var ZEMGAR ett par lätta minimalistiska skor. Inte mina favoritskor men de passar bra i mina händer, dock mindre bra till mina fötter skulle det visa sig.

Smärta i vänster knä – vad göra?

Skorna på och började springa igen. Efter ca 2 km med skor börjar jag få ont i vänster knä. Märkligt! Det vi oftast gör när sådant händer är att vi nonchalerar smärtan och fortsätter. Det har jag gjort många gånger men eftersom jag har lärt mig av misstagen så använder jag numera en annorlunda strategi.

Jag ställer mig frågan: Vad gör jag som framkallar smärta i knäet. Uppmärksamhet är då ett bra redskap. Jag upptäckte då att min vänstra fot har annorlunda markkontakt än utan skor. Istället för att avveckla foten via stortån/2:a tån så blir det mer i mitten av foten. När jag väl uppmärksammat detta kan jag naturligtvis lägga kontakten mera mot stortån och mindre än en km senare är smärtan i vänster knä borta.

Varför fick jag ont i knäet?

Allt väl men det får mig att tänka: Vad orsakade detta? Varför ändrade jag min markkontakt när jag fick skor på fötterna och varför bara på vänster fot? Samt två följdfrågor: Varför lade jag inte märke till detta innan jag fick ont? Vad kan man lära av detta?

Svaret på frågorna hänger samman med fotens anatomi och hjärnans funktion.

Fråga 1: Varför ändrades markkontakten med skor och varför mest på vänster fot?

De flesta löpskor styr vår fot till vis del, även minimalistiska skor. I detta fall så är denna sko ganska tight så att den lyfter upp fotvalven lite, både det längsgående och tvärgående vilket gör att fotens naturliga förmåga att dämpa landningen försämras. Och i mitt fall så är min vänstra fot lite större än min högra vilket gör att den vänstra foten dras ihop något mer. Basen av lilltån och basen av stortån kommer närmre varandra. Lilltåsidan böjs inåt – nedåt vilket innebär att utsidan av foten får tidigare och kraftigare markkontakt. Eftersom skon drar ihop foten så minskar fotens naturliga förmåga att absorbera kraften som uppstår vid landningen och knä, höft, rygg får ta mer av stöten. De trånga skorna försämrade mina fötters funktion och mera på vänster sida eftersom denna fot är lite större.

Fråga 2: Varför märkte jag inte förändringen i fotisättningen innan det gjorde ont?

Detta berodde på bristande uppmärksamhet och medvetenhet samt på skorna.
De flesta av oss springer eller går utan att ägna någon uppmärksamhet åt hur vi gör det. Vi är helt enkelt inriktade på att ta oss fram, så fort och så långt som möjligt. Målet är viktigare än hur vi gör det.

Det är först när vi får några symtom som vi lägger märke till vad och hur vi gör. Lyckligtvis kan vi göra något åt detta. Vi kan öva upp vårt medvetande och vi kan faktiskt vara uppmärksamma på hur vi gör saker. Bara genom att ibland ställa sig följande frågor: Känns det bra? Hur gör jag? Kan jag göra annorlunda?

Den andra orsaken till att jag var tvungen att få ont i knäet för att uppmärksamma vad jag gjorde med foten beror på skon. Den aktuella skon har en sula som är cirka 3 mm tjock och ganska styv. Det betyder att sulan:

1. Filtrerar bort en massa av den information som min fotsulas känselreceptorer får från underlaget om hur jag sätter i foten och hur jag skjuter ifrån. Hjärnan får ett betydligt svårare jobb att styra min fot och känna vad jag gör. Det är ungefär som att spela piano med handskar på (Har du riktigt tjocka sulor så är det som att spela med tumvantar) det går men det blir sämre musik.

2. Eftersom skon skyddar fotsulan så får jag inte ont i fotsulorna om jag slarvar med fotisättningen utan problemet kommer högre upp.

Så vad kan man lära av detta?

  • Om möjligt spring och gå barfota.
  • Om du måste ha skor, välj skor med
  1. Tunn och flexibel sula
  2. Ingen skillnad i höjd mellan framfot och häl. (no drop)
  3. Främre delen av skon är inte lyft från marken. (no toe spring)
  4. Rymlig tåbox så att foten kan röra sig fritt och inte tvingas följa skon.
  • Var lyhörd på kroppens signaler.

Om du ska börja med barfotalöpning tänk på att det tar tid att vänja/träna upp fötterna. Tålamod är nödvändigt.

Igår sprang jag 8 km utan problem med knäet. Hade då ett par Vivo skor som bättre uppfyller ovanstående kriterier.

Lära dig mer om fötter

Tack för denna gång och lycka till med din löpning eller vad du nu företar dig.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Fler artiklar

Rör dig smart.

För fler artiklar som denna och info om kurser och erbjudande prenumerera på vårt nyhetsbrev!