Brist på respekt

Det talas mycket om respekt och kanske framförallt brist på respekt. Vi ser dagligen exempel på detta inte minst i sociala medier. Vi kallar folk olika saker, vi blir kallade olika saker. Har det alltid varit så eller har det blivit mera av detta? 

Jag är inte så säker men från min horisont tycks det vara mer, men det är ju så att jag har kommit upp i en sådan ålder att jag faktiskt glömt hur det var när jag var ung. I en del sammanhang är jag säker på att det var sämre, respekten för barn och ungdomar tror jag var sämre för. (men det kan ju kanske bero på att det var jag som var ungdom för)

Kan vi göra något åt det?

Eftersom jag är optimist så svarar jag; visst kan man göra något åt det. Men vad ska man göra? Var ska man börja? Jag tror att vi måste börja med att respektera oss själva. 

Jag är övertygad att bristen på respekt mellan människor oftast grundar sig i en brist på självrespekt. Man behandlar inte sina närmaste respektlöst om man respekterar sig själv!

Men att behandla sig själv med respekt är inte lätt. Jag har sedan mer än 25 år tillbaka arbetat med Feldenkraismetoden i rehabilitering och undervisning. Jag har haft förmånen att arbeta med en väldig massa fantastiska människor, haft förmånen att hjälpa människor med rehabilitering efter olyckor, sjukdomar, skador och annat.

Självrespekt

En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig genom åren är hur brist på självrespekt skapar problem för människor. Ofta försvåras rehabilitering av denna brist på självrespekt.

Vi är uppfostrade i en kultur och i ett samhälle som inte lär människor självrespekt. Redan som barn lär vi oss att anpassa oss efter de vuxnas önskemål, att tillfredsställa de vuxnas behov. Vi får lära oss att inte gråta, inte störa de vuxna. Jag vet att du kanske tycker att det är tvärt om, att barn curlas och så vidare, men att curla våra barn är inte att lära dem självrespekt, det är respektlöst.
Vi upptäcker tidigt att för att få respekt på förskolan, i skolan så handlar det om att lära sig de regler som finns (oftast skapade av vuxna) och följa dem.

Detta sitter kvar senare i livet. I arbetslivet måste jag lära mig vilka regler som gäller (och naturligtvis är det viktigt) och följa dem. Det gäller både skrivna och oskrivna regler. Ibland kan jag komma i svåra situationer om mina egna värderingar inte stämmer överens med de för tillfället rådande reglerna i samhället. Men eftersom jag är välutbildad av samhället så lägger jag oftast mina egna värderingar åt sidan.

När det gäller det som jag sysslat med under större delen av mitt yrkesliv nämligen rehabilitering så är det på samma sätt. Om jag ska kunna få hjälp inom den traditionella vården så måste jag anpassa mig till den. Jag måste följa de skrivna och oskrivna regler som finns. Även om det känns fel med den behandling som vården föreskriver mig så har jag lärt mig att tacka och ta emot. Det hör också till saken att jag ofta inte har fått lära mig att känna efter vad som känns rätt för mig så även om jag hade kunnat välja hade jag inte vetat hur!

Jag ser detta dagligen i mitt arbete, människor är så programmerade att de inte ens märker hur de gör sig själv illa. Vårt samhälle har skapat en massa, som i stort sätt gör vad samhället ber dem att göra utan att känna efter vad som är bra för dem själva.

Vad kan vi göra och var ska vi börja?

Låt oss ta den sista frågan först. Var börja? Jo, jag är säker på att vi måste börja med att lära oss att respektera oss själva. Detta är absolut inte lätt och det tar tid.

För hur lätt är det att göra ens dagliga aktiviteter så att de känns behagliga och bekväma? Men vi måste börja där det är lättast. Börja att i dina dagliga sysslor då och då stanna upp och känn efter… är du just nu snäll mot dig själv? Gör du det du gör på ett bekvämt och behagligt sätt? Behandlar du dig själv med respekt? Gör du det du gör på ett elegant sätt och med en känsla av att det är estetiskt tilltalande? Detta är inte lätt och det krävs att du är snäll mot dig själv när du gör det.

Du kommer att upptäcka att du av och till beter dig dumt och respektlöst mot dig själv. T.ex. är det inte helt ovanligt att jag ibland håller andan och inte ger mig själv den mängd luft som jag förtjänar. Eller att jag ibland fortsätter med en syssla trots att jag har ont. Är inte det respektlöst så vad är då respektlöst?

Men om du inte ens kan utföra enkla dagliga sysslor utan att respektera dig själv hur ska du då kunna visa respekt mot andra?

Feldenkraismetoden

För många år sedan kom jag i kontakt med denna fantastiska metod som heter Feldenkraismetoden. Jag blev fascinerad av metoden då jag redan efter någon enstaka övning upptäckte att jag kunde göra saker som jag tidigare inte kunde. Att saker som jag tyckte var svåra blev lättare.

När jag sedan utbildade mig till Feldenkraispedagog, upptäckte jag hur jag på ett betydligt effektivare sätt kunde hjälpa mina klienter jämfört med när jag jobbade med fysioterapi. Då ökade min fascination.

Självrespekt, var snäll mot dig själv

Men den allra största potentialen har förmodligen metoden när det gäller att hjälpa oss till en ökad självrespekt och därigenom till en ökad respekt för varandra. Detta är dock något som det tagit mig en del år att inse.

Men hur ska jag kunna få fler att inse detta? Hur ska jag kunna få folk att prova på något med ett så underligt namn som Feldenkrais? Hur ska jag få folk att våga lägga sig på golvet och känna efter. Att ställa sig frågor om sig själv? Att vara snälla mot sig själva?

En av de saker som är svårt med Feldenkrais (tror jag) är att det faktiskt är väldigt enkelt.

Man behöver inte göra mycket. Man blir inte svettig. Det gör inte ont. Det är kul. Det är intressant och varierande. Man behöver inte vara duktig. Man kan göra saker i sin egen takt. Ingen ger betyg. Man känner sig ofta glad, lätt, avspänd, rörligare, piggare efteråt. Det låter ju lätt eller hur?

Men tänk efter. I hur många sammanhang behöver du inte vara duktig? Ta i? Hur ofta får du lov att ha kul? Göra saker utan att någon värderar vad du gör? Inte göra ditt bästa? Det är faktiskt för de flesta människor väldigt svårt att vara snäll, mot sig själv. Att bara göra det som känns behagligt, att hålla sig inom sin bekvämlighetszon. Men jag garanterar, de få gånger man lyckas så känns det helt underbart.

Därför fortsätter jag att hålla erbjuda kurser, individuella lektioner med mera. För jag gillar verkligen att göra det jag gör och jag ser också hur bra alla som provar mår av det.

Hoppas vi ses snart. Men till dess visa dig själv respekt och var snäll mot dig själv!